Visar inlägg med etikett Sadness. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sadness. Visa alla inlägg

tisdag 15 september 2009

Nobody puts Baby in a corner

Jag tror en hel generation växte upp med Johnny och Baby, dansandes och förälskade. Jag har sett Dirty Dancing lätt 50 gånger utan att överdriva och jag kan varje replik, varje rörelse och klipp utantill -och jag älskar den fullkomligen. Den filmen kommer alltid vara på min topp 5 lista. Patrick Swayze kanske inte har haft de bästa rollerna alltid, men han var perfekt i den här filmen.

Filmvärlden har förlorat ännu en uppskattad artist och med allt som har hänt detta året (M.J, Farrah, John Hughes och nu Patrick), känns det som att en bit av det naiva och positivt simpla uttrycket som 80-talet gav oss, sakta håller på att tyna bort och ersättas av det glättiga och ibland själlösa. Visst, många kan nog kalla Dirty Dancing för en typiskt Amerikansk slutet-gott-allting-gott tramsig tjejfilm men den har rört vid i princip allas hjärtan jag känner, till och med killar gillar den. Det görs helt enkelt inte så många sådana här filmer längre.

Jag hoppas Patrick vet att han var och kommer alltid vara del av något som så många känner är väldigt speciellt. Vila i frid.

Dirty dancing final scene


I think an entire generation grew up with Johnny and Baby dancing and falling in love. I've seen Dirty Dancing at least 50 times, easily, without exaggerating. I know every line, move and scene by heart -and I love it with all my heart. It's a movie that will always be in my top 5. Patrick Swayze may not have had the best roles in his life, but in this one, he was perfect.

The world of entertainment has lost yet another appreciated artist and with everything that's happend this year (M.J, Farrah, John Hughes and now Patrick), it feels like a piece of that naivety and positive simplicty that came with the 80's is gradually fading away only to be replaced by the shallow and sometimes soulless. Granted, some people might call Dirty Dancing a typical American All's-well-that-ends-well silly kinda chick-flick.. but it's touched basically everyone's heart that I know, even guys like this movie. And they don't make movies like this anymore.

I hope Patrick knows he was and will always be part of something very special. R. I. P.


lördag 7 februari 2009

Heart of stone

Ibland önskar jag att jag fått ärva min fars hjärta av sten istället för min mors alltför mjuka. Idag är en sådan dag.


Photo by Sim.



Sometimes I wish I had inherited my father's heart of stone instead of my mother's soft one. Today is one of those days.


lördag 13 december 2008

Grown up kinda christmas..

Just nu, hade allting gått som planerat, skulle jag suttit vid brasan med mamma och mormor i Ungern. Men, som vi alla vet går saker inte alltid som man vill och efter en del omständigheter fick jag boka om dagens flygbiljett och missar nu att fira jul med min familj. Det kommer bli tungt att inte få träffa dem, jag hade en massa julmys och pyssel planerat och jag hade verkligen behövt att få komma bort en stund. Det gör mig extra tacksam för mina vänner den här julen.


För ett tag sedan upptäckte jag PS22 kören från New York, Läraren Mr. B och hans femteklassare. Mr. B älskar Tori Amos och tolkar bland annat hennes vackra låtar tillsammans med dessa underbara barn. Kolla in dem på deras blogg och YouTube. Det värmer mitt hjärta att se och höra glädjen i deras röster och en del av deras versioner är nästan bättre än originalen. Idag är jag även tacksam för Mr. B och PS22 kören som lyser upp vintermörkret och ger mig hopp.





Right now, had everything gone as planned, I'd be sitting in front of the fireplace in Hungary with my mom and grandma. But, as we all know, we don't always get what we want and due to circumstances (that I'll keep to myself), I decided to reschedule my plane ticket and will miss spending christmas with the ones I love the most. I'm sad already, I was really looking forward to seeing them and I had a bunch of christmasy things planned and I really wanted to get away and change scenery for a while. Needless to say, this makes me extra grateful for my friends this christmas.

A while ago I discovered the PS22 Chorus from New York City, Mr. B and his class of 5th graders. Mr. B loves Tori Amos and together they interpret some of her songs (amongst others). Check out their blog and watch them on YouTube. It warms my heart seeing and hearing the joy in their voices and some of their versions might even be better than the originals. Today, I'm also grateful for Mr. B and the PS22 Chorus who light up the winter darkness and give me hope.