Idag är det mors dag och jag har spenderat den mesta delen av dagen på en uteservering i goda vänners lag och tittat på alla som varit ute med sina mammor eller på väg till dem med inslagna presenter eller buketter i handen. Det har varit en fantastisk dag, massor med sol, riktig sommarvärme och jag kanske inbillar mig men luften doftar frihet, kärlek och lycka idag.
Trots att jag inte har möjligheten att få fira min mor idag så är jag glad för alla de som kan och hoppas jag får krama min mor snart igen.
My beloved mother Ildiko
Today is mother's day. I've spent most of the day sitting in the sun at a cafe with friends, watching people and their mothers walk by, or people with presents and flowers in their hands, on their way to celebrate their mothers. It's been a marvelous and hot summer's day and i might be wishful thinking, but the air smells like freedom, love and happiness today.
Even though I don't have the opportunity to celebrate my mom today, I'm still happy for all of those who can, and I hope I get to hug my momma soon again.
Jag bara MÅSTE slå ett slag för Addeboy Vs. Cliff och deras "Beep My Beep"! Fick precis se och höra den här låten igår kväll och den har gått varm sedan dess (mina grannar har nog vid det här laget säkerligen lagt en förbannelse över mig och mina högtalare)! De är killarna bakom Adam Tenstas "My Cool" och remixat bl a Jennie Abrahamsons "Lights" och jag kan bara beskriva deras musik som känslan man får när man är kär -lyrisk, intensiv och tar över ens sinnen helt! Justice, Basement Jaxx, Daft Punk är några artister som poppar upp i huvudet när man hör detta, fransk elektro med en nordisk känsla och jag kommer bli förvånad om Beep My Beep inte kommer slita ut våra öron i sommar.
Videon är perfekt, kaxigheten (man själv hade som ung) lyser igenom, destruktiv på samma gång som livstörstande och sjukt snyggt filmad. Jag har fått höra av en "säker källa" att ett album är att vänta till hösten, tills dess kan ni lyssna på mer av dem på deras myspace och hemsida. Och skruva upp volymen, det här får varenda fiber i kroppen att vilja dansa!!
I HAVE to say something about Addeboy Vs. Cliff and their "Beep My Beep"! I heard it yesterday and it's been on repeat since (my neighbours are probably casting a voodoo curse over me and my speakers by now). They're the guys behind Adam Tensta's "My Cool" and the remix of Jennie Abrahamson's "Lights" -which I both love. I can only describe their music as the feeling of falling in love, lyrical, intense and makes your head spin!Justice, Basement Jaxx, Daft Punk are what comes to mind when I hear this, french electro with a nordic sound and I'll be surprized if Beep My Beep won't make our ears sore this summer!
The video's perfect, I love the cinematography. The blazé attitude of youth (I remember having it back then) shines through, desctructive yet with a hunger for life. I've been told by the "horse's mouth" that an album is planned to be released in the fall. Til then, check them out on myspace or their website, and turn the volume up -this is going to make every fiber in your body want to dance!!
I helgen hade jag och två av mina käraste (och mest tokiga) vänner återträff. Som vanligt skrattades det en massa (jodå det tjurades lite emellanåt men det hör till när man har varit vänner så pass länge) och vi fick äntligen tid till att komma ikapp varandra. Jag kan nog tala för oss alla att vi fick en massa positiv energi med oss hem. Tack sötaste systervänner för all er kärlek, jag älskar er! ♥
Two of my dearest (and craziest) friends and I had a long overdue reunion this weekend. As usual there was a lot of laughter (and ofcourse a sour face now and then but that's all part of being friends for such a long time) and we finally got the time to catch up with each other. I can speak for all of us when I say that we all took a lot of positive energy with us back home. Thank you my sister-friends for all your love, I love you! ♥
Förra veckan nämnde jag att jag skulle få lov att fotografera en väns nyfödda bebis, Bella (12 dagar ung). Det var en underbar upplevelse med lite tårar, massor av skratt, bebisbajs och en fint minne. Jag är verkligen tacksam till er L & B för att ni ville ställa upp! Här är lite av bilderna vi tog.
I mentioned last week that I'd get the opportunity to photograph a friend's newborn, Bella (12 days young). It was a wonderful experience with a little tears, a lot of laughter, baby-poo and a great memory. I'm truly greatful to you L & B for this! Here are some of the pictures.
Jag fick ett presentkort på Lagerhaus av min fina vän fröken J. Det var ju ett tag sedan jag fyllde år men tills förra veckan gick jag och sparade på det, planerade och ville vara säker på att det jag köpte skulle vara något jag faktiskt skulle tycka om.
Så såg jag dem, saftglasen med 50-talsmönster, så söta och ack så mina! Två stycken köpte jag och än en gång ruvade jag lite på dem ett par dagar innan jag packade upp dem. Men så går jag och tappar det ena i golvet, med silkespappret fortfarande på och det går såklart sönder.. utan att ens fått se dagsljus eller bli uppfyllt av jordgubbssaft. Så går det när man ruvar på saker för länge, ett tu tre har de glidit ur händerna på en och kommer aldrig åter igen. Som en duktig konsument bär det imorgon av tillbaka till Lagerhaus för en ersättare.
The one that survived.
My dear friend miss J gave me a gift certificate to Lagerhaus for my birthday. It's been almost two months since but up until last week I was sitting on it, saving it, planning, making sure that whatever I got, it would be something I'd really like.
And then I saw them, the lemonade glasses with the 50's print on.. oh so pretty and oh so mine! I bought two of them and once again I was savouring them and waited a couple of days before unpacking them. Just as I'm unwrapping them, I drop one on the floor and naturally it breaks. Still wrapped in the silk paper, it never got to see the light of day or serve cool lemonade. And that kids, is what happens when you wait too long for something, it slips through your fingers and is gone forever. You'll find me at Lagerhaus tomorrow being a good little consumerist and getting a replacement.
Man skulle kunna tro att jag har det tänt men ingen hemma, att jag nog riktigt ordentligt blivit skogstokig. Men jag lovar, det finns ett helt naturligt och försvarligt skäl till varför jag bundlat in min matryoshka-docka och tagit bilder som fått den att se väldigt mycket ut som en bebis.. Jag övar nämligen.
Imorgon ska jag ge en vän och hennes familj en gåva. Jag ska fotografera deras knappt två veckor unga dotter och resten av familjen. Jag har aldrig fotograferat bebisar förr men jag har gjort en massa sökningar på "internets" och tror mig vara väl förberedd inför morgondagen. Det är så spännande och ska bli så roligt. Förhoppningsvis får vi fina bilder med.
You'd think the lights are on but nobody's home at my place, that I've totally gone and lost it. But I promise, there's a completely natural and explainable reason to why I've bundled up my matryoshka-doll and taken pictures that makes it look alot like a baby.. I'm practising.
I'm giving a friend and her family a gift tomorrow. I'll be photographing their almost two week young daughter and the rest of the family. I've never shot babies before but after extensive research on the "interwebs" I believe I'm well prepared for tomorrow. It's so exciting and it'll be so much fun. Hopefully we'll get some lovely photographs as well.
Fartfyllda solskensdagar har passerat och idag är det dags för ännu en förhandstitt på projektet mellan fröken S och mig. Jag vill inte avslöja mer än men jag är så glad att vi har det goda samarbetet vi har och jag ser fram emot en hel framtid av roliga projekt som detta!
Jag lovar, väldigt snart kommer ni få veta vad vi smusslat med!
A whole bunch of action packed sushine days have passed and it's time for another sneak preview of the project miss S and I are working on. I still don't want to give anything away but I'm truly happy for the great cooperation we have and I look forward to a future of fun projects such as this one!
I promise, you'll know soon enough what we've been keeping secret!
I lördags firade vi fröken P's 30-årsdag. En hejdundrande fest med underbara värdinnor/värdar och underbara gäster! Vi åt, drack, skrattade massor, grät en liten skvätt och dansade till sent in på natten. Gratulerar än en gång min vän, jag hoppas nästa 30 blir ännu finare!
We celebrated miss P's 30th birthday this saturday. It was a great party with wonderful hostesses/hosts and wonderful guests! We ate, drank, laughed a lot, cried a little and danced the night away. Congratulations again my friend, I wish your next 30 to be even better!
På min födelsedag förra månaden gav en ängel mig ett Canon EF 50mm 1.8 II objektiv. Det kom i förrgår. Gissa om jag studsar runt på fluffiga moln och kan knappt bärga mig förrän jag får tid till att leka och lära känna min nya älskling! Här är de första bilderna. Du vet vem du är, TACK! =D
For my birthday last month, an angel gave me a Canon EF 50mm 1.8 II lens. It arrived the day before yesterday. You can imagine that I'm bouncing around on fluffy clouds and I can hardly wait until I get to know and play around with my new baby! These are the first shots. You know who you are, THANK YOU! =D
I lördags var det Earth Hour kl 20.30-21-30. Jag förstår att det egentligen inte kan göra speciellt stor skillnad men tanken är ändå fin och kanske kan så ett frö av nyfikenhet och medvetenhet kring hur vi slösar våra resuser. Jag var inte hemma så mina lampor var naturligt släckta, men jag erkänner, det fanns en tid då jag lämnade lamporna tända innan jag gick hemifrån -för att det inte skulle kännas så ensamt när jag kom hem till en tom och mörk lägenhet. Numera tack och lov, bryr jag mig mer om att minska min elräkning än att dalta med ensamheten i mig.
Ta en titt på dessa fantastiska bildervia från världen runt den timman. Vissa lyckades riktigt bra (Hong Kong) och vissa, jag nämner inga namn (Toronto), borde skämmas.
Photos via REUTERS by Bobby Yip
This saturday it was Earth Hour between 20.30-21.30. I understand that it is more a gesture than something truly effective but I'd like to think that it's sown a seed of curiosity and insight about how reckless we are with our resources. I wasn't home so naturally my lights were off, but I admit, there was a time when I used to leave my home fully lit -so I wouldn't feel so lonely coming home to an empty and dark apartment. These days I worry far too much about my electric bill to pamper the loneliness in me and turn the lights off before I leave.
Have a look at these incredible photos from around the world at that hour, via. Some of did really great (Hong Kong) but some, I won't mention names (Toronto), should be ashamed!
Natasha Khan aka Bat For Lashes (som hade en helt underbar video till sin låt "What's A Girl To Do") kommer snart ut med ett nytt album. En av låtarna, Daniel (karate kid?), finns redan ute och som vanligt fångar både hennes video och röst mig. Sårbart, mörkt och vackert.
Daniel
What's A Girl To Do
Natasha Khan aka Bat For Lashes (who's video I absolutely love for her track "What's A Girl To Do") is coming out with a new album. She's already released one track, Daniel (Karate Kid?), and as usual, her video and voice captivates me. It's vunerable, dark and beautiful.
För exakt ett år sedan idag fick jag upp ögonen för Camilla Engman och hennes underbara konst genom Heater B. Armstrong. Sedan dess har jag suktat och planerat att ha något av Camillas alster i mitt hem någon gång i framtiden.
Inte för så länge sedan skapade Camilla tillsammans med Elisabet Dunker -Studio Violet där de tillsammas skapar en massa underbart! Genom ödets små nycker gick jag in på decor8 för en stund sedan och väl där tipsar fröken Holly om att Studio violet har utförsäljning på en del av deras posters, vykort och anteckningsblock.
Nu en timma senare är jag stolt ägare till en Friends Of Violet poster och har redan börjat planera den perfekta platsen för den! Det verkar som att framtiden är här nu.
One year ago to this date, I found out about Camilla Engman through Heater B. Armstrong. Since then I've been wanting and planning to have some of her work hanging in my home in the future.
A while ago Camilla and Elisabet Dunker created Studio Violet together and they've been creating a lot of wonderful things. Fate had it that I checked decor8 today and saw that miss Holly is letting us know that Studio Violet is having a sale.
An hour later I've become a proud owner of a Friends Of Violet poster and I'm already planning for the perfect spot to hang it in! It looks like the future has arrived.
Filmaffischen är släppt, det kan bara betyda att vi är ett steg närmare till att snart få se filmatiseringen av Maurice Sendaks barnbok "Where The Wild Things Are". Spike Jonze regisserar och efter en del turer fram och tillbaka ser det verkligen ut att bli av. Jag hoppas de inte har gått alltför långt ifrån det lilla vi sett hittills. Om Spike kan hålla samma stil så får vi en sjukt vacker, rolig och underbar film i höst!! Jag kan knappt bärga mig! =D
The movie poster is up, that means we're one step closer to see the movie version of Maurice Sendak's book "Where The Wild Things Are". Spike Jonze is the director and if the movie is anything like the footage has been so far, we're going to get to see a beautiful, charming and wonderful movie this fall! I can hardly wait! =D
Det är någonting som både skrämmer mig på samma gång som det fångar mig med Fever Rays (a.k.a. Karin Dreijer Andersson från The Knife) video till "When I Grow Up". Det är det mörka men vackra bildspråket till hennes nästan spöklika röst. Jag är helt fascinerad. Karin har ett helt nytt album ute och det låter lovande. Lyssna gärna på Familjens remix av "If I Had A Heart"! Jag älskar den!
There's something that both scares and intrigues me about Fever Ray's(a.k.a. Karin Dreijer Andersson of the Knife) video for her track "When I Grow Up". It's the dark yet beautiful cinematography mixed with her ghost-like voice. I'm absolutely fascinated. Karin has a completely new album out and it sounds promising. Have a listen at Familjen's remix of "If I Had A Heart"! I love it!
Min underbara vän Fröken S och jag har startat ett projekt som låter oss båda få utlopp för vår kreativitet och som jag tycker är så spännande att jag knappt kan sitta still. Men eftersom vi inte är färdiga så vill jag inte avslöja för mycket. Jag måste däremot visa en bild, men bara en, med löfte om att det fler skall bli!
My wonderful friend Miss S and I have started a project in which all our creativity will get to run free. I'm so excited about that I can hardly sit still! I can't give away too much since we're not finished. I will however show you an image, but just one, with the promise of more to come!
Ok ok, så jag vet att hela Bale grejen är gammal vid det här laget och i all ärlighetens namn så förstår jag hans utbrott. Jag kanske också hade flippat ut om jag var i totalfokus inför en scen och inne i en karaktär som kanske tvingar mig att ta mig till ett ställe som är känslomässigt uttömmande för att kunna göra en bra tolkning -och någon som borde veta bättre klantar sig i bakgrunden. Men, det här fick mig att skratta högt och jag är tvingen att dela med mig! Gör egna hjärtan här.
Ok ok, I know the whole Bale thing is old by now and to be completely honest I can understand him freaking out. I might have lost my head too if I were shooting a scene being completely focused and in character, being in a place that might be emotionally draining in order to give a good performance -and someone who should know better is messing up in the background. But, this had me giggling so I had to share! Make your own hearts here.
Improv Everywhere går ut på att genomföra installationer som oftast involverar större grupper av människor som interagerar med allmänheten på ett kaotiskt och helst glädjefyllt sätt. Den här gången gick det ut på att få folk att ge "Rob" en high five. I 45 minuter high five-ades ca 2000 gånger en tidig vardagsmorgon i en tunnelbanerulltrappa i New York City. Det värmet mitt hjärta att se att människor inte tappat sin förmåga att le och bjuda på sig själva. Ta en närmare titt på just detta projekt här. =)
Improv Everywhere is about scenes of chaos and joy in public places. This time it was about giving "Rob" a high five. About 2000 high fives were given for 45 minutes in a subway escalator in New York City during the morning rush. It warms my heart to see that people still are approachable and haven't lost their ability to smile. Have a closer look at this project here. =)
Jag möter väldigt många olika människor inom båda av mina jobb. Jag undrar verkligen vad det är som gör att det beror helt på hur kemin mellan de man jobbar tillsammans med som avgör om du har en bra eller dålig dag på jobb? Vissa människor lyften ens humör bara genom att komma in genom rummet och får tiden att gå med högfart. Andra människor tynger ner och gör dagen till en olidlig pina. Finns det ett recept på vilka man passar med? Och hade det inte varit underbart om man kunde skräddarsy sin arbetsplats kring personerna man jobbade bäst med? Effektivt OCH roligt!
I meet a lot of different types of people within both of my jobs. I really wonder why the reason for having a good or bad day at work depends on the chemistry between the people you work with? Some people can lift your mood just by walking in through the door and time flies when you're together. Others will drag you down and make your day unbearable. I'd really like to know, is there a recipy for who fits you the most? And wouldn't it be great if we could design our workplace around the people you work the best with? Efficient AND fun!
All images belong to me unless I refer to their owner or place I've found them. No images may be used in any shape or form without my consent. Please respect this.
If I've referred to the wrong owner of any image or if you would like me not to use your image, please let me know and I will correct it immediately.
