Layout

Som ni kanske ser, testar jag lite olika lösningar för min layout. Det går sådär och istället för att riskera att jag slänger min laptop i väggen så tar jag en paus och gör ett nytt försök senare. Tills dess lämnar jag er mitt jul-hjärta.



As you might notice, I'm trying out something new for my layout. It's not going so well and instead of ending up sending my laptop into the wall, I'll have a break and try again later. I'll leave you my christmas heart til then.

Klassiker

Survivor..

Jag överlevde denna otroligt trista dag och har lovat mig själv att aldrig någonsin jobba på en julafton igen, det är det helt enkelt inte värt. En dröm som gjorde att jag vaknade med ett leende på läpparna, vänner och familj på telefon, Kalles jul, min alternativa julgran (som jag själv plockat och gjort pynten till med inspiration från Design*Sponge) -dessa har gjort denna dag uthärdlig.

Ett speciellt tack till min vän fröken J. som bemödade sig att komma bort till mitt jobb för att ge mig en julklapp. Tack sötis, jag älskar presenten men det är din handling som värmer mitt frusna Grinch-hjärta. Jag ser fram emot ett par lediga dagar med vänner, fest och mys och önskar er alla en fortsatt underbar jul och hanukkah!






I survived this incredibly dreary day and I've promised myself never to work on christmas eve again, it's just not worth it! A dream that put a smile on my face, friends and family on the phone, the Disney Christmas special, my alternative christmas tree (which I picked myself and made ornaments inspired by Design*Sponge) -these things have made this day bareable.

I have a special thank you to my friend miss J. who took the time to come all the way to my workplace to give me a christmas gift. Thank you sweetie, I love the present I got, but it's your action that warms my cold Grinchy heart. I'm looking forward to a couple of days of friends, party and relaxing and I wish you all a wonderful christmas and hanukkah!

xoxo

Christmas?

Bah, HUMBUG!

Glöm allt vad julstämning heter och låt mig få gå till sömns inatt och vakna den 1:e januari 2009. Jag funderar seriöst på att klä en metallpåle med glitter.



Forget all about christmas spirit and let me go to bed tonight and wake up on January the 1st 2009. I'm seriously considering dressing up a metal pole with tinsel.

A Festivus for the restofus!

Holiday cheer

Härom dagen var jag och min goda vän fröken J ute på Malmös gator för att insupa julstämningen och inskaffa en massa saker till vårt julpyssel i helgen. Trots bristen på snö känns det ändå som jul!



My dear friend Miss J and I were out on the streets of Malmö the other day to soak up the holiday spirit and get some supplies for our "Martha stewart weekend". Even though I miss the snow, it still feels like christmas!

I feel the earth move..

Under my feet.

Jodå, imorse överlevde jag mitt andra jordskalv någonsin. Den första var som tonåring under sommarsemestern vid Balatonsjön i Ungern och den andra idag kl. 06.20. Skalvet var inte enormt, 4,8 på richterskalan men stort nog för att det skulle kännas obehagligt och gav tid nog att hinna tänka -snälla, låt inte taket rasa in, jag är halvklädd och vill inte att räddningspersonalen ska hitta mig i pyjamasen.. jag vet, det är tokigt vad hjärnan hinner med att oroa sig över på ett par sekunder.

Jag hade även tid att hinna reflektera över hur lyckligt lottad jag är. Om ett skalv på 4,8 kan skaka den stabila mark jag går på, grunden till allt som skall gå att lita på (som t ex; vatten är blött (om det inte är fruset) himlen är uppe och marken är fast) och jag kan känna oro -tänk då alla de i andra delar av världen som vaknar upp av att ett hus kraschar ner på dem? Det måste vara en fasansfull upplevelse och i vissa delar tillhör jordskalv vardagen.

Som tur var kom ingen till skada och livet lunkar på som vanligt i det trygga mellanmjölkens land.



View Larger Map


Yes, this morning I lived through the second earthquake I've ever felt. The first one as a teen while summering at lake Balaton in Hungary and today at 6.20. It wasn't huge, 4,8 on the richter scale but big enough to get a little worried and time enough to think -please don't let the roof fall down on me, I'm not completely dressed and I don't want the rescue team finding me in my pjs.. I know, it's odd the things the mind has time to worry about during a couple of seconds.

I also had the time to reflect that I'm pretty lucky. If a tremor at 4.8 could shake the stabile ground I walk on, the very foundation of everything that is supposed to be dependable (as in; water is wet (when it's not frozen) the sky is up and the ground is firm) and it has me uneasy -then what about the people in other parts of the world who wake up with a house crashing down on them? It must be a terrorfying experience and this happens regularly all over the world.

Thankfully Nobody got hurt and life goes on in the land of the safe and semi-skimmed.

Knubbig ängel..

Jag är inte mycket för änglar, jag kan tåla en och annan kerub men det är i sällsynta fall. Men när min goda vän fröken M kom förbi med denna knubbiga ängel kunde jag inte låta bli att ge den en hedersplats bredvid ljusstaken -så de båda får sprida sitt sken.






I'm not much for angels, I can handle a cherub now and then but that's only on rare occasions. When my dear friend Ms. M came by with this little chubby angel I couldn't resist giving it a spot next to the candlestick -so they can both shine.

Grown up kinda christmas..

Just nu, hade allting gått som planerat, skulle jag suttit vid brasan med mamma och mormor i Ungern. Men, som vi alla vet går saker inte alltid som man vill och efter en del omständigheter fick jag boka om dagens flygbiljett och missar nu att fira jul med min familj. Det kommer bli tungt att inte få träffa dem, jag hade en massa julmys och pyssel planerat och jag hade verkligen behövt att få komma bort en stund. Det gör mig extra tacksam för mina vänner den här julen.


För ett tag sedan upptäckte jag PS22 kören från New York, Läraren Mr. B och hans femteklassare. Mr. B älskar Tori Amos och tolkar bland annat hennes vackra låtar tillsammans med dessa underbara barn. Kolla in dem på deras blogg och YouTube. Det värmer mitt hjärta att se och höra glädjen i deras röster och en del av deras versioner är nästan bättre än originalen. Idag är jag även tacksam för Mr. B och PS22 kören som lyser upp vintermörkret och ger mig hopp.





Right now, had everything gone as planned, I'd be sitting in front of the fireplace in Hungary with my mom and grandma. But, as we all know, we don't always get what we want and due to circumstances (that I'll keep to myself), I decided to reschedule my plane ticket and will miss spending christmas with the ones I love the most. I'm sad already, I was really looking forward to seeing them and I had a bunch of christmasy things planned and I really wanted to get away and change scenery for a while. Needless to say, this makes me extra grateful for my friends this christmas.

A while ago I discovered the PS22 Chorus from New York City, Mr. B and his class of 5th graders. Mr. B loves Tori Amos and together they interpret some of her songs (amongst others). Check out their blog and watch them on YouTube. It warms my heart seeing and hearing the joy in their voices and some of their versions might even be better than the originals. Today, I'm also grateful for Mr. B and the PS22 Chorus who light up the winter darkness and give me hope.

BWAAHAHAHAHAA!!

Jag kan inte hjälpa det men jag fullkomligen ÄLSKAR det här!! Andy Samberg kan inte göra fel (hur fel det än är) och kolla riktig noga på killen med moppen!



I can't help it, I effin' LOVE this!! Andy Samberg can do no wrong (no matter how wrong it is) and check out the guy with the mop!

Shiba Inu Puppy Cam

Jag har i 7 veckor följt "The Shiba Inu 6" sex valpar som deras uppfödare SFShiba har livesänt sedan de föddes och idag är det dags för de första tre att få komma till sina nya hem. Efter dessa veckor har jag börjat se deras små personligheter utvecklas och blivit väldigt fäst vid dem.

Jag har aldrig sett uppfödare hålla en kennel så ren och fin och med en sådan pedagogisk omtänksamhet som SFShiba har gjort. De har gjort så mycket för att på ett så naturligt sätt som möjligt presentera och vänja valparna vid världen, så de blir så harmoniska hundar som möjligt. Jag hoppas fler uppfödare kunde behandla sina djur på det här sättet!

Min absoluta favorit är lilla Ayumi. Hon är den minsta i flocken men är ett litet tomtebloss, ettrig, fartfylld och strålande. Hon är den som går sin egen väg och kan ofta ses ligga en bit bort från resten eller roa sig själv i ett hörn. Hon är även den lilla prinsessan som när det är matdags hellre cirkulerar matskålen och sina ätande syskon ett par gånger innan hon bestämmer sig för den rätta platsen kring skålen. Inte konstigt hon är minst, de andra hinner ju äta upp allt innan hon har bestämt sig. Ayumi är också den valpen som uppfödarna har valt att behålla. *jubel*

Det kommer bli lite tomt utan att med ett klick kunna se och mysa till dessa sex små underbart tokiga hundar (som ser ut som rävar och låter som ett gäng apor och katter när de gnabbas). Trots att jag är lite avundsjuk önskar jag de nya familjerna det bästa och tackar för att få ha tagit del av den här upplevelsen! =)

Free TV Show from Ustream


For seven weeks I've been following "The Shiba Inu 6", six puppies who's been broadcast live since their birth by their breeders SFShiba. Today is the day when three of them get to go to their new homes. By now their personalities are starting to show and I've become quite attatched to them.

I've never seen breeders keeping a kennel so clean and neat and with such thoughtfulness. They've done so much to present and acquaint the puppies to the world in the most pedagogic and natural way as possible in order to help them become harmonious dogs. I wish more breeders could treat their animals with this kind of respect.

My absolute favourite is little Ayumi. She's the tiniest of the bunch but she's a little firecracker, full of energy and shines like a star. She's the most independent one often separating herself from the group to do her own thing. She's also a little princess, and come feeding time, she rather circles the food bowl and her siblings a couple of times before deciding the perfect spot
before eating. No wonder she's the smallest, the others will have eaten most of the food before she gets around to it. To my joy, Ayumi's the pup the breeders have decided to keep, yay!

I'll miss being able to watch these crazy pups (who look like foxes and sound like monkeys and cats when bickering). And even though I'm a little jealous, I wish the new families all the best and thank SFShiba for giving us the opportunity to take part in this event. =)

Plagiarism

I dagarna har jag stött på två populära bloggare vars texter och bilder blivit stulna och presenterats av andra bloggare som deras egna tankar eller bilder dvs. de har inte länkat till källan. Idag läser jag i Aftonbladets artikel att Coldplay har stämts av Joe Satriani, en gitarrist, för låtplagiat. Aftonbladet länkar till den här videon och nog fasen är det alldeles för likt för att inte kunna kallas plagiarism.




Varje gång jag har hört Coldplays låt har jag tyckt jag känt igen just den biten som är "plagierad" men jag har inte kunnat sätta fingret på var jag hört det förr. Så slog det mig när jag hör videon, det är ju NKOTB's låt "Single" jag har hört det i. Hur det kommer sig att jag har hört New Kids On The Blocks låt låter vi vara osagt (jag var ett hysteriskt tonårsfan, ok?!). Lyssna och jämför!




Så nu har vi två grupper som hivar in storkovan på den här stackars Joe som i fyra år har spelat melodin på sin gura utan att få sin del av äran. Jag fattar inte hur svårt det skall vara att ge upphovspersonen cred för det de har gett sin tid, kunskap och talang för? Tror de som stjäl att det inte kommer att upptäckas? Och till er som snor texter och bilder, lär er att respektera andra och er själva genom att vara ärliga. Karma, baby, ni snuvar bara er själva i längden!

Det är allt jag har att säga.





Lately I've seen two popular bloggers who's words and pictures have been stolen by other bloggers and presented as if they were their own, in other words, they haven't linked to the source. Today I read in the Aftonbladet that a guitar player called Joe Satriani is suing Coldplay for plagiarism in their song Viva La Vida. Aftonbladet links to the first video above and listening to it, I'm sad to say that indeed it's too similar not to be plagiarized.

Everytime I've heard the song I've felt as if I've heard it before but I haven't been able to put my finger on where. Well, while watching the video it hit me. I've heard it in NKOTB's "Single". Why I know their song is a subject I rather not discuss (I used to be a screaming teenage fan of theirs, ok?!). Just have a listen above and compare.

Now there's two groups cashing in on poor Joe and the melody he's been playing for four years now. I just don't get it, how hard can it be to give the person who has copyright or has inspired the "thieves" some cred? They've put their time, knowledge and talent into making that piece. Do those who steal think their theft won't be discovered? And for those of you who steals words and pictures, I'd like to ask you to learn to respect others and respect yourselves by being honest! Karma, baby, you're only cheating yourselves.

That's all I have to say.

Snow 2.0

Det har snöat för andra gången den här vintern och ja, jag beter mig som en valp som upplever sin första vinter men kom igen, visst är det fint? =D




It snowed for the second time this winter and yes I'm behaving like a puppy who's experiencing her first winter but come on, isn't it pretty? =D

Bjällerklang..

Det har hänt något med mig den här julen. Jag har de senaste åren mest fnyst åt julskyltningar som verkar börja tidigare och tidigare varje år för att påminna oss att köpa, kommersialismen som håller oss i ett järngrepp med "årets julklapp" och all stress om att hitta den "perfekta" presenten. Jag har även tyckt det var töntigt att gå in så hårt för att fira något det svenska folket ändå har glömt ursprunget till.

Julen har stressat mig även för att min underbara familj 8 av 10 gånger beter sig som i Jonas Gardells "Mormor Gråter". Vi har alla drömmen om hellylle-julen med mys vid brasan, allmän salighet som sänker sig som sockervadd över oss och en önskan om att allt skall vara "perfekt". Jag tror det är de höga förväntningarna som sätter käppen i jul-hjulet och stressen över att vilja räcka till (mer än vanligt) gör att våra hjärnor kokar i kapp med glöggen och allt som kan gå fel -går fel.

I år är jag inte så negativt inställd till julen (inte än iaf). Jag går runt och nynnar på julsånger, planerar julpyssel och njuter av att lysa upp vintermörkret med mina ljusslingor. Jag har även bestämt mig för att omformulera julen till ljusets och familjens helg och bryr mig inte så mycket om varför vi firar och tänker hålla julklappshysterin till ett minimum. Mina ledord för den här julen är att ta det lugnt, njuta och inte underhålla de negativa tankarna som (alltför lätt) skulle kunna komma upp.

Mormor Gråter av Jonas Gardell

Something happend to me this christmas. In the past years I've been harbouring negativity towards the christmas displays in the stores that seems to start earlier and earlier every year to remind us to buy more. I've never liked the commercialism that has us wrapped around it's pinky with the "present of the year" and the stress of finding the "perfect" gift. I've also found it to be a bit silly that the Swedes who barely remeber why they celebrate christmas in the first place -take this holiday so seriously.

I've been stressed out about christmas every year because 8 out of 10 times, my lovely family can be compared to National lampoon's Christmas vacation (the best comparison I could find to "Mormor Gråter" = "Grandma's crying"). We all let our high expectations get the best of us around this time of year, the stress of it all just turns our brains into fudge and anything that could go wrong -will.

This year (so far) I'm positive towards christmas. I'm humming christmas carols and enjoy lighting up the dark with my fairy lights, I'm even planning to do some christmas crafts. I've decided to turn christmas into the holiday of light and family and I'm not going to focus on the why we are celebrating. I will also keep the hysteria over the presents to a minimum. My theme this Christmas will be serenity, happiness and my mantra will be "not to sweat the small stuff".

National lampoon's christmas vacation -the squirrel scene

Poladroid

Så, nu har jag testat att blogga på svenska och på engelska och det känns inte rätt att utesluta något av språken, så jag tänker fortsätta på båda.

Polaroid har alltid haft en varm plats i mitt hjärta, effekterna man kan få till, färgerna och fotokvaliteten gör att alla bilder blir magiska. Ibland kan det mest tråkiga objekt förvandlas likt en fjärilspuppa till något spännande och vackert. Dominik Fusina har utvecklat det underbara polaroid programmet Poladroid som låter oss leka med våra digitala bilder och förvandla dem till polaroider. Än så länge finns programmet bara för Mac OS men Dominik håller på att välja ut folk för att testa en alpha versionen för PC. Har vi tur kommer julen två gånger i år!

My Xmas 2008

So, I've tried blogging in swedish and in English and since I don't want to exclude any of the languages, I'm going to continue with both from now on.

Polaroid's always had a special place in my heart. The effects, colours and image quality can turn even the most boring object into something magical. Dominik Fusina has developed a wonderful polaroid application called Poladroid which lets us play with our digital images and turn them into polaroids. So far the only version of the program is for Mac OS but Dominik is about to let a few chosen ones test the alpha version for Pc. If we're lucky, christmas will come twice this year!

Herb & Dorothy..

I just saw the most amazing video over at swissmiss. An elderly couple who if you walked by them on the street, you'd have no idea about their love/obsession about art.



Herb & Dorothy Vogel have since the 60's been huge art connoisseurs and chances are they've seen more art than the average family watches tv. Also, they've collected so much of it that they've had to fill every inch in their apartment, even stuff it under the bed.
Megumi Sakasi has made a documentary about these two who share a passion greater than any limits. This is a movie I can't wait to see.

Also, it reminded me that everyone you walk by on the street might have a story that would blow your mind had you known it.

I ♥ My Grandma!

My grandma turned 89 on the 23rd this month. 89 years. She's been through a world war, communism, raising a family and she's still going strong.

2007 Grandma Elizabet.

My grandparents stayed behind in Hungary when my parents decided to try their luck here in Sweden. We had spent the first four years of my life all living together in a small apartment in Hungary so naturally I grew very close to my grandparents, especially my grandmother. To make parenting easier and because we all missed eachother so much, my grandparents used to come and stay with us for a couple of months a year.

We always had routine, grandma and I. Nobody was allowed to tuck me in before bed but her. And nobody could tell the stories about the adopted piglet "Raisin" and his shenanigans as good as her. Before grandma started telling a story she'd always let me choose if Raisin was going to be good or bad. Depending on my choice, she'd make up a story that always included a sensmoral. How I loved her stories. And she always made sure I understood what it was that Raisin had done that was either good or bad.

My father tried to make her stop telling the stories once but that just made it impossible for them to put me to bed. My mother told me years later that the reason for that was because when my grandparents had gone back to Hungary, I always ended up rejecting his versions of the Raisin stories and he just couldn't live up to grandma's storytelling skills.

1978 Grandma Elizabet and I.

I'm too old for bedtime stories these days, but I'm pretty sure my sense of right and wrong was developed during those evenings with my grandma, and for that I will always love her.

First snow..

Yesterday the first trembling snowflakes graced us with their beauty. And even though this usually means a whole lot of chaos (our city is NEVER prepared for snow even though it happens every year) and a whole lot of slush -it still puts a smile on my face.

Living on the southern tip of Sweden we do get the longest hours of sunlight per day (compared to the northern parts), the downfall of living in the south is that it's usually too warm and it melts too fast. So basically our winters are just grayness layered with the occasional sunny day. Snow brightens up everything and makes the darkness of winter so much easier to handle.

The view from my balcony.

Naturally the rest of the evening was spent listening to cheezy christmas music while putting up the christmas decorations.

I'm crossing my fingers this winter.. let it snow, let it snow, let it snow!

I ♥ Internet!

I love the internet.

Internet lets me follow a train of thought just as quickly as my brain can process the input. In the "old days" you'd have to go to the library to find inspiration but even then you'd have to know what to look for. Internet on the other hand lets you start at one thought and end up with something completely different.

For instance, I woke up far too early tonight and couldn't fall back to sleep. So I turn my laptop on and found the final episode of That 70's Show on some internet tv site. In the final minutes they play a beautiful song called Thirteen by Big Star. When I googled Big Star I came across their album cover "Radio City" which had been shot by William Eggleston.

So within an hour I've seen the final episode of a tv show, heard a beautiful song in it's original form and been introduced to an amazing photographer.



Håkan Hellström's version of 13

Big Star's album cover "Radio City" 1974

Photo: William Eggleston

Do you see now why I ♥ Internet?

En ny start..

Jag har beslutat mig för att överge min privata blogg och öppna denna, en ny start med andra ord.

Här är ni alla välkomna (om ni så vill) att ta del av mina tankar och tokigheter. Kommentera gärna, jag är öppen för dialog. ;-)

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad för slags blogg detta kommer bli, på vilket personligt plan jag kommer hålla mig, men ge mig lite tid så lär jag klura ut det snart nog.


Tills dess önskar jag er massor med solsken.

Szilvia