Jag börjar inse att jag troligtvis går igenom ett av livets stora lärdomar. Jag sitter sedan ett par dagar tillbaka som på nålar och väntar på ett svar angående något som kan ge mig en STOR skjuts i mina måls riktning. Jag brukar försöka att se på saker som jag vill ha att om det är meningen så händer det, om inte så har framtiden något annat planerat för mig. Jag är dock den slags människa som pendlar mellan idén om "ödet" och att skapa sin egen framtid. Saker faller inte en i knäet utan man måste kämpa för dem och utan ansvar och hårt jobb uteblir "lönen för mödan", inget konstigt med det.
Det finns en hårfin gräns mellan att göra det man ska för att få det man vill och att ha ett kontrollbehov. Det är den läxan jag håller på att lära mig just nu. Dessa dagar har jag gjort allt i min makt för att styra händelserna åt det håll jag vill de ska gå. Under tiden har jag blivit något av ett nervvrak, slutat äta, sover dåligt och fokuserat all min energi och tankekraft på denna isolerade händelsen.
Vad jag måste inse att jag kan göra allt i min makt men sedan måste jag förlita mig på vetskapen om att det inte finns mer jag kan göra utan att resten ligger i någon annans händer, den som tar beslutet. Jag måste helt enkelt överlämna kontrollen till någon annan och hoppas på att det går som jag vill. Jag får inte heller glömma att bara för att jag vill något betyder inte det att det är det bästa för mig i längden. Jag kommer att nå dit jag ska på ett eller annat sätt.
Så vad jag gör nu är att jag släpper det och låter det sväva upp i skyn för det är utom min makt och jag får inte stanna upp i väntan på ett svar. Come what may.
All quiet on the western front..
I seem to be learning one of the greater lessons in life. I've been on pins and needles for the past couple of days about that thing I can't talk about, waiting for news that could give me a BIG push towards reaching my goals in life. I usually see things in the light of "if it's meant to be it will happen, otherwise the future's got something else in store for me". In no way do I believe that things just land in your lap and magically happen without me having done the hard work for it, so I'm torn between "destiny" and the notion of controlling one's life.
I've realized there's a thin line between doing everything within your powers to achieve something and being a total control freak. This is where the lesson comes in. These past days I've been so focused on this single thing that I've put everything on hold, I can't eat, sleep or think of anything else and it's making me crazy.
What I have to do is learn to rest easy knowing I have done everything I can and then hand the control over to the one making the decision, no matter the outcome. I have to remember that just because I want something, doesn't mean it's the best thing for me in the long run. I will get where I'll supposed to be, one way or the other.
Having said that, I am now letting it go, releasing it up in the sky because it's out of my powers now. Come what may.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar