Anticipation

Min underbara vän Fröken S och jag har startat ett projekt som låter oss båda få utlopp för vår kreativitet och som jag tycker är så spännande att jag knappt kan sitta still. Men eftersom vi inte är färdiga så vill jag inte avslöja för mycket. Jag måste däremot visa en bild, men bara en, med löfte om att det fler skall bli!




My wonderful friend Miss S and I have started a project in which all our creativity will get to run free. I'm so excited about that I can hardly sit still! I can't give away too much since we're not finished. I will however show you an image, but just one, with the promise of more to come!

Post Valentine

Ok ok, så jag vet att hela Bale grejen är gammal vid det här laget och i all ärlighetens namn så förstår jag hans utbrott. Jag kanske också hade flippat ut om jag var i totalfokus inför en scen och inne i en karaktär som kanske tvingar mig att ta mig till ett ställe som är känslomässigt uttömmande för att kunna göra en bra tolkning -och någon som borde veta bättre klantar sig i bakgrunden. Men, det här fick mig att skratta högt och jag är tvingen att dela med mig! Gör egna hjärtan här.


Image via through


Ok ok, I know the whole Bale thing is old by now and to be completely honest I can understand him freaking out. I might have lost my head too if I were shooting a scene being completely focused and in character, being in a place that might be emotionally draining in order to give a good performance -and someone who should know better is messing up in the background. But, this had me giggling so I had to share! Make your own hearts here.

Humanity

Improv Everywhere går ut på att genomföra installationer som oftast involverar större grupper av människor som interagerar med allmänheten på ett kaotiskt och helst glädjefyllt sätt. Den här gången gick det ut på att få folk att ge "Rob" en high five. I 45 minuter high five-ades ca 2000 gånger en tidig vardagsmorgon i en tunnelbanerulltrappa i New York City. Det värmet mitt hjärta att se att människor inte tappat sin förmåga att le och bjuda på sig själva. Ta en närmare titt på just detta projekt här. =)




Photos By Katie Sokoler

Improv Everywhere is about scenes of chaos and joy in public places. This time it was about giving "Rob" a high five. About 2000 high fives were given for 45 minutes in a subway escalator in New York City during the morning rush. It warms my heart to see that people still are approachable and haven't lost their ability to smile. Have a closer look at this project here. =)

Chemistry

Jag möter väldigt många olika människor inom båda av mina jobb. Jag undrar verkligen vad det är som gör att det beror helt på hur kemin mellan de man jobbar tillsammans med som avgör om du har en bra eller dålig dag på jobb? Vissa människor lyften ens humör bara genom att komma in genom rummet och får tiden att gå med högfart. Andra människor tynger ner och gör dagen till en olidlig pina. Finns det ett recept på vilka man passar med? Och hade det inte varit underbart om man kunde skräddarsy sin arbetsplats kring personerna man jobbade bäst med? Effektivt OCH roligt!

Photo from here

I meet a lot of different types of people within both of my jobs. I really wonder why the reason for having a good or bad day at work depends on the chemistry between the people you work with? Some people can lift your mood just by walking in through the door and time flies when you're together. Others will drag you down and make your day unbearable. I'd really like to know, is there a recipy for who fits you the most? And wouldn't it be great if we could design our workplace around the people you work the best with? Efficient AND fun!

I wonder

Har jag en grej för John Mayer? Och Ellen DeGeneres, sötare människa finns ju inte! Vilken underbar kombination! *sitter och sjunger med*



Do I have a thing for John Mayer? And you can't get a sweeter person than Ellen DeGeneres! What a wonderful combination! *singing along to the screen*

Heart of stone

Ibland önskar jag att jag fått ärva min fars hjärta av sten istället för min mors alltför mjuka. Idag är en sådan dag.


Photo by Sim.


Sometimes I wish I had inherited my father's heart of stone instead of my mother's soft one. Today is one of those days.

Aaaawww!

Jag kan inte hjälpa det, men varje gång jag tittar på den här videon blir jag helt varm och mjuk inuti. John Mayer, du har fel, du och Elmo är sötare än regnbågskräkande enhörningar!!



I can't help it, everytime I watch this video I get all warm and fuzzy inside. I'm sorry John Mayer, you're wrong, you and Elmo are cuter than unicorns puking rainbows!!

No knead Bread

Häromdagen surfade jag runt och hittade en video på YouTube (via) där Jim Lahey från Sullivan Street Bakery visar sin teknik för att göra "no knead" bröd för The New York Times. Som den brödälskare jag är var jag tvungen att testa. Det var faktiskt inte så svårt och efter sammanlagt ca 18 timmars jäsning och ca en timma i ugnen, kunde jag servera hembakat "no knead" bröd till min bouillabaisse.

Med några modifikationer till nästa gång tror jag att jag aldrig mer kommer att köpa bröd i affären igen! Testa det, ni kommer inte bli besvikna!







I was surfing around the other day and found this video on YouTube (via) where Jim Lahey from The Sullivan Street Bakery was sharing his technique for "no knead" bread to the readers of The New York Times. Being the breadlover that I am, I had to try it out. It wasn't hard to do and after about 18 hrs of rising alltogether and almost an hour in the oven, I could serve home baked "no knead" bread along with my bouillabaisse.

With a few minor tweaks here and there for next time, I can safely say that I'll never eat store-bought bread again! Try it, you won't be disappointed!

Bluebird

Ni vet min moderna version av julgranen som jag visade er här? Jag tänkte jag skulle ha kvar trädet året runt men byta ut sakerna jag hänger i den beroende på säsong och vad jag känner för i stunden. Nästa omgång kommer att bli små söta fåglar jag sett hos Spool Sewing. Deras underbara mobil är verkligen inspirerande!

Mitt första försök lyckades kanske inte så jättebra, jag klippte ut mönstret från två sjalar jag inte använder längre och upptäckte rätt snart att det var svårare att sy för hand i sladdrigt tyg än vad jag trott. Men jag kämpade på med blossande kinder och en hel del svordomar lyckades det bli (om man kisar och använder sin fantasi) en fågel!

Jag har döpt den till Kvitter) och fler skall det bli! Fast, nästa gång får symaskinen hjälpa mig lite.




You know my modern version of a christmas three that I showed you in this post? I'm going to keep it permanently and change decorations depending on the season and taste. For my next project I'll be sewing the lovely birds I've seen over at Spool Sewing. Their wonderful mobile is truly inspiring!

My first try didn't really go very well, I used the fabric from two shawls I don't use anymore. Well, I quickly discovered that sewing slinky fabric by hand is harder than I thought. But I mustered on with flushed cheeks and a bunch of swearing later, I had (if you squint your eyes and use your imagination) a bird!

I've named it Chirpy, and I'll be making more! I'll just make sure that my sewing machine helps me out next time.

Note to self..

Jag antecknar: -glöm ej att i framtiden hälla upp läsken så den inte spiller ut över datorns tangentbord, tack. Jag har precis spenderat två timmar med att pilla av tangenterna och torkat som en iller. Att jag aldrig lär mig.


Photo via

For future reference: -Do not forget to pour the soda in the glass, not all over the keyboard, thank you. I just spent two hours picking keys off of my laptop and wiping everything frantically. I just can't seem to learn, can I?

2009 January 20

Idag bevittnade jag historia.


Illustration by and via Patrick Moberg/

Today I witnessed history.

Dear blog..

Kära blogg, jag har försummat dig, jag vet, men jag har haft en fasligt massa att göra. Jag lovar att bättra mig. Tills vi ses nästa gång vill jag att du tar emot den här sockersöta punschbakelsen som en försoningsgåva.

xoxo
Szilvia




Dear blog, I've been neglecting you I know, but I've been really busy. I promise I'll do better. Until we meet again, I'd like you to have this sweet arrack pastry as a make-up gift.

xoxo
Szilvia

First light..

De första dagarna på det här året har börjat med att solen har spridit sina strålar genom en klarblå himmel och letat sig in i varenda mörka vrå. Jag kan inte låta bli att le och mysa trots Januarikylan och hoppet inför allt som står framför mig det här året vaknar och spritter till. Solsken, jag ber dig, lämna mig aldrig.

The first days of this year started with the sun spreading its rays through a clear blue sky and finding its way to every dark corner. I can't help but to smile and feel the warmth despite the january cold and the hope I have for everything that stands before me this year awakens. Sunshine, I beg of you, never leave me.

Layout

Som ni kanske ser, testar jag lite olika lösningar för min layout. Det går sådär och istället för att riskera att jag slänger min laptop i väggen så tar jag en paus och gör ett nytt försök senare. Tills dess lämnar jag er mitt jul-hjärta.



As you might notice, I'm trying out something new for my layout. It's not going so well and instead of ending up sending my laptop into the wall, I'll have a break and try again later. I'll leave you my christmas heart til then.

Klassiker

Survivor..

Jag överlevde denna otroligt trista dag och har lovat mig själv att aldrig någonsin jobba på en julafton igen, det är det helt enkelt inte värt. En dröm som gjorde att jag vaknade med ett leende på läpparna, vänner och familj på telefon, Kalles jul, min alternativa julgran (som jag själv plockat och gjort pynten till med inspiration från Design*Sponge) -dessa har gjort denna dag uthärdlig.

Ett speciellt tack till min vän fröken J. som bemödade sig att komma bort till mitt jobb för att ge mig en julklapp. Tack sötis, jag älskar presenten men det är din handling som värmer mitt frusna Grinch-hjärta. Jag ser fram emot ett par lediga dagar med vänner, fest och mys och önskar er alla en fortsatt underbar jul och hanukkah!






I survived this incredibly dreary day and I've promised myself never to work on christmas eve again, it's just not worth it! A dream that put a smile on my face, friends and family on the phone, the Disney Christmas special, my alternative christmas tree (which I picked myself and made ornaments inspired by Design*Sponge) -these things have made this day bareable.

I have a special thank you to my friend miss J. who took the time to come all the way to my workplace to give me a christmas gift. Thank you sweetie, I love the present I got, but it's your action that warms my cold Grinchy heart. I'm looking forward to a couple of days of friends, party and relaxing and I wish you all a wonderful christmas and hanukkah!

xoxo

Christmas?

Bah, HUMBUG!

Glöm allt vad julstämning heter och låt mig få gå till sömns inatt och vakna den 1:e januari 2009. Jag funderar seriöst på att klä en metallpåle med glitter.



Forget all about christmas spirit and let me go to bed tonight and wake up on January the 1st 2009. I'm seriously considering dressing up a metal pole with tinsel.

A Festivus for the restofus!

Holiday cheer

Härom dagen var jag och min goda vän fröken J ute på Malmös gator för att insupa julstämningen och inskaffa en massa saker till vårt julpyssel i helgen. Trots bristen på snö känns det ändå som jul!



My dear friend Miss J and I were out on the streets of Malmö the other day to soak up the holiday spirit and get some supplies for our "Martha stewart weekend". Even though I miss the snow, it still feels like christmas!

I feel the earth move..

Under my feet.

Jodå, imorse överlevde jag mitt andra jordskalv någonsin. Den första var som tonåring under sommarsemestern vid Balatonsjön i Ungern och den andra idag kl. 06.20. Skalvet var inte enormt, 4,8 på richterskalan men stort nog för att det skulle kännas obehagligt och gav tid nog att hinna tänka -snälla, låt inte taket rasa in, jag är halvklädd och vill inte att räddningspersonalen ska hitta mig i pyjamasen.. jag vet, det är tokigt vad hjärnan hinner med att oroa sig över på ett par sekunder.

Jag hade även tid att hinna reflektera över hur lyckligt lottad jag är. Om ett skalv på 4,8 kan skaka den stabila mark jag går på, grunden till allt som skall gå att lita på (som t ex; vatten är blött (om det inte är fruset) himlen är uppe och marken är fast) och jag kan känna oro -tänk då alla de i andra delar av världen som vaknar upp av att ett hus kraschar ner på dem? Det måste vara en fasansfull upplevelse och i vissa delar tillhör jordskalv vardagen.

Som tur var kom ingen till skada och livet lunkar på som vanligt i det trygga mellanmjölkens land.



View Larger Map


Yes, this morning I lived through the second earthquake I've ever felt. The first one as a teen while summering at lake Balaton in Hungary and today at 6.20. It wasn't huge, 4,8 on the richter scale but big enough to get a little worried and time enough to think -please don't let the roof fall down on me, I'm not completely dressed and I don't want the rescue team finding me in my pjs.. I know, it's odd the things the mind has time to worry about during a couple of seconds.

I also had the time to reflect that I'm pretty lucky. If a tremor at 4.8 could shake the stabile ground I walk on, the very foundation of everything that is supposed to be dependable (as in; water is wet (when it's not frozen) the sky is up and the ground is firm) and it has me uneasy -then what about the people in other parts of the world who wake up with a house crashing down on them? It must be a terrorfying experience and this happens regularly all over the world.

Thankfully Nobody got hurt and life goes on in the land of the safe and semi-skimmed.

Knubbig ängel..

Jag är inte mycket för änglar, jag kan tåla en och annan kerub men det är i sällsynta fall. Men när min goda vän fröken M kom förbi med denna knubbiga ängel kunde jag inte låta bli att ge den en hedersplats bredvid ljusstaken -så de båda får sprida sitt sken.






I'm not much for angels, I can handle a cherub now and then but that's only on rare occasions. When my dear friend Ms. M came by with this little chubby angel I couldn't resist giving it a spot next to the candlestick -so they can both shine.